Shqipëria

     Albanien på albanska kallas Shqipëria vilket betyder ”örnarnas land”. Enligt en gammal sägen skulle Albanerna härstamma från en svart örn vilket avspeglas i nationsflaggan. Det vi vet idag är att Albanerna härstammar från antikens Illyrien sedan 4000 år f.Kr. Den illyriska civilisationen är en av Europas äldsta. Under lång tid var Albanien en provins i Romarriket. Tidig medeltid härjade Slaver och Serber för att ersättas av Turkar under medeltiden. En tredjedel av befolkningen flydde, ca. 100 Km över havet, till södra Italien. De kvarvarande fick konvertera till Islam. Albanien blev Osmanskt i ca. 500 år. Början 1900-talet kollapsade det Osmanska riket vilket startade Albanernas självständighetssträvan som de fick 1912. Kungadöme och Republiker växlade av varandra tills italienska fascisten Mussolini ockuperade landet och ersattes av tyska fascister 1943.

     1944 befriades landet helt på egen kraft av albanska Partisaner under ledning av Enver Hoxha och en mycket auktoritär kommunistisk regim satta djupa spår fram till 1991. En stor del av befolkningen utarmades ytterligare 1997 då konkursfärdiga investeringsfonder lekte med pyramidspel och Albanernas pengar, de som hade några pengar kvar. Samma år utbröt uppror som resulterade i total anarki och förde landet till randen av inbördeskrig och total sammanbrott. Albanien lyckades dock stabilisera sig. Ca. 3 miljoner Albaner blev från en dag till en annan, offer för den fria marknaden i det politiskt öppnade landet som blev en parlamentarisk demokrati, medlem i FN, NATO och frihandelsorganisationen CEFTA, sökta EUmedlemskap 2009 med kandidatstatus 2014. Sedan 2010 råder viseringsfrihet för resor mellan Albanien och EU.  Den 24 mars 2020 gav EU-länderna sitt politiska godkännande till inledande av anslutningsförhandlingar med Albanien.

     Lidandet i Albanien har varit enormt, även i modern tid. Fattigdomen är ofantligt, arbetslösheten mycket hög, korruptionen utbredd. Många Albaner vill emigrera till Västeuropa. 20% av befolkningen arbetar utomlands (främst Grekland och Italien) och ca. 20% av befolkningen lever på mindre än 20 kr. per dag. Tillväxten är positiv och turismen är ständigt ökande vilket ger ett enormt BNP-tillskott. Ingen annanstans i Europa är kontrasterna, på alla tänkbara områden, så stora som i Albanien. Samtidigt utstrålar Albanerna nyfikenhet, vänlighet, hjälpsamhet och tolerans. Det finns hopp för Shqipëria.

Det var en mycket kort och förenklat historialektion. Den är nödvändig för att få förståelse för varför saker och ting är och sker på ett annorlunda sätt än vad vi är vana vid. Kunskap är vägen till förståelse.

Fortfarande ett mycket vanligt transportmedel i Albanien

     Vår väg från Podgorica till Albanien M18/E762 går via Tuzi runt nordostspetsen av Lake Shkoder. Tuzzi är en livlig liten stad med mycket folk i rörelse och alldeles för många bilar. Vägen är mycket bra men även här, kantas den av oändligt mycket plastskräp och man förbannar plasten eller folket som inte har tillräcklig vett att samla ihop det till återvinning eller destruktion. Nu drar det ner hela intrycket av en vacker natur, en kultiverat landsbyggd och lagom stora livliga städer och byar.

     Vid gränsen är det viktigt att man stannar vid Stopskylten, stänger av motorn, väntar tills en arm kommer fram ur luckan vid själva posten som vinkar en fram, startar motorn, kör fram till luckan, stänger av motorn och räcker fram de öppnade passen, fordonshandlingar och gröna kortet. Det dröjer ca. 2 minuter sedan stämplas passen, ”klick-klack” och alla handlingar kommer tillbaka ur det lilla fönstret. ”Goodbye!” Vi startar bilen och ställer oss i kö till nästa postering för att komma in i Albanien. Samma procedur där fast nu får vi höra ”Welcome to Albania!” Ombyggnaden av de åldriga posteringarna och flera långtradare i samma kö medförde att hela proceduren vid gränsen tog nästan en timme. Det går betydligt fortare vid kustgränsstationerna.

     Vägen i Albanien till Lake Shkodra Resort är en fröjd, ovanligt mycket polis utefter vägen som kontrollerar hastighet och pappershandlingar. De har aldrig stoppat oss, så snart de ser att vi är en utländsk husbil vinkar de förbi oss eller låtsas inte se oss.

     Efter en solig dag på Lake Shkodra resort åkte vi genom Shkodra som är en kul upplevelse men vi skulle till Berat och världsarvet som ligger högt upp på en kulle och det kändes fortfarande i vaderna tre dagar senare. Nåväl nu har vi sett de flesta stora sevärdheterna och all världsarv i Albanien. Efter Berat hamnade vi på en mycket bra, familjeägd husbilscamping ”Berat Caravan Camping”. Modernt sanitär och bra dusch.

Lite lugn, ro och vila på ”Berat Caravan Camping”, här finns plats för 40 husbilar men vi var ensamma. Fantastiskt hjälpsamma, sympatiska, och vänliga ägare.

     Flera nya vägar har byggts även till Berat som tidigare år var katastrofalt dåliga. De är ofta raka, breda, nyasfalterade som utmanar fortkörarna.

     I bland ser vi körskolebilar och vi undrar vad de lär sig där och efter hur många lektioner de får sitt körkort. Efter Montenegro är nog Albanerna näst sämst i den europeiska klassen. Man skall alltid ligga steget före och kunna föreställa sig vad våra medtrafikanterna kan hitta på. Att köra bil här och särskild i städerna befrämjar humorn och skrattmusklerna, det är n.l. ingen ide att reta upp sig och blir förbannat för de tolererar vilken idiotisk trafiköverträdelse som helst och tycker att det är helt normalt. Har man stor modern bil går det oftast fort, alldeles för fort. Trots att poliserna är så många, för de en ojämn kamp mot alla trafiksyndare. Ingen annanstans har vi sett så många och stora minnesplatser över trafikomkomna, vackra marmor minnesstenar ofta med bilder och t.o.m. ungdomar i helfigur, står utefter de oftast nya vägar. Smyckade med blommor i överflöd, äkta eller i plast. Det borde vara en avskräckande signal för dödsföraktande Albanska ungdomar men minnesstenarna finns med korta mellanrum och blir bara fler och fler. Arbetslös albansk ungdom har väl inte så mycket annat att göra än att leka och köra fort med sina bilar, jag kan i.a.f. inte förklara det på annat sätt.

     Idag kom vi endast någon minut efter en sådan höghastighets olycka där två bilar blev totaldemolerade och minst två personen satt svårt skadade fastklämda i var sin bil. Närmare tragiken än så här kan man inte komma och vi är glada att vi inte kom en minut tidigare. Flera bilar hade stannat, folk skyndade till så vi kände oss inte nödvändiga, körde vidare och mötte efter ytterligare några minuter, många poliser, ambulanser och räddningstjänsten.

     Efter Berat bestämde vi oss för att lämna Albanien via Fier – Tepelene – Gjirokastër, över den nästan nya SH2 till Kakavia och Ioannina i Grekland. En fantastisk vacker väg som uppmanar till flera långa pauser.

Alla Amstel reklamskyltar som var ett totalt dominerande inslag för några år sedan, har försvunnit och ersatts av andra varumärken. 

Så länge det finns gräs, håller de sig oftast vid sidan om vägen
Här säljs färggranna plastblommor som man hittar vid alla minnesmärken utefter vägarna
Landet har en fantastiskt vacker natur
Han kanske kommer igen? Recep Erdogan Pasha av Tepelene?
Herden leder sina får
Får, lastbilar och bonde med några kor på ett icke färdigt vägavsnitt
Han äger två kor och har transportmedel
En mycket fattig jordbruksfastighet
Godsägaren på väg till? Obs! Det är vägrenen till motortrafikled
Ständiga trafikkontroller, inget som drabbar oss. Det verkar som de inte ser oss en gång.
Elbar är ölen som har trängt undan Amstel, åtminstone i reklamskyltar
Skor i alla sorter och mått
Begagnade bildelar säljes utefter gatan som vilken affär som helst
Med lägre målsättning kan man bli snabbare färdig
Äggförsäljerska utefter vägen
Några har stora planer
Ibland får man flytta in på nedervåningen i väntan på fortsättningen.
En del har kommit långt, vackert och lyxigt
Lån att bygga hus finns inte, bygget fortsätter när man har råd
Hen lär aldrig få pension. Obs. halta hoven
Åsnan är vanlig på landet som transportmedel och lastbärare
Lite lugn ro och vila på CamperCamp i Berat, här finns plats för 40 husbilar men vi var ensamma. Fantastiskt sympatiska, vänliga och hjälpsamma ägare
Poliskontrollerna är många
Akvarium på gatan. Färskare fisk går inte att handla
Hundmöte vid sopcontainern utanför kiosken
Skolklass på utflykt
Dubbelparkeringar och cykla på fel sida är vanligt

2 reaktioner till “Shqipëria”

  1. Som vanligt intressant och fina bilder – känns som man är där redan även om det dröjer ca 2 månader. Undrar om det är ”värt” omvägen att dra ner till Berat – var det ”tillräckligt sevärt”? Borgen ger ju förstås dagens gympass men de 1000 fönstren tänkte jag vi lika gärna kunde se i Girokaster (där finns också en ganska ny privat camping några km öster om SH4 som kanske kan bli aktuell för oss). Förstår varför ni inte fortsatt SH72 från Berat via Corovode mot GR. (https://www.youtube.com/watch?v=X9G9Lq5SvOI). Att i förväg ”resa” via YouTube är väldigt lärorikt. Turligt också är att man kan utnyttja StreetView i GoogleMaps i AL och MNE och i förväg kontrollera hur många vägar ”ser ut”. StreetView är tyvärr inte tillgängligt i bl a Bosnien (och Tyskland…).
    Nu kan ni njuta av sol och bad (även om badtemp antagligen är ”svensk”).
    Lev gott!
    /LisBooMax

    1. Nej, det är inte värd det! Gjirokaster är visserligen inte lika högt och stort men mera sevärt. Från/till Berat finns helt nya vägar som inte fanns på någon av alla mina navigatorer eller kartan, ännu. Bra vägar!
      Även till Tepelene – Gjirokaster är det mesta nytt. Några dåliga bitar återstår men inte besvärande.
      Gjirokaster – Ioannina är mycket bra.
      Ända kvarvarande problemvägar finns kring Fier i Albanien, dock även där lätt att ta sig förbi.
      Idag är vi på väg till Bozas 36.7047,22.8206

Lämna ett svar till Boo Johansson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *