Västra Kreta

Kylproblem i värmen

 

Strandduschen har solvärmt vatten

Två nätter stod vi alldeles ensamma på den STORA stranden vid Taverna Afrathía. Vi badade dagligen i det 20-gradiga havet och använde de varma strandduscharna. Avkopplande liv om det inte hade varit för kylskåpet som började tappa kylan och tvättpåsarna som fylldes. Vi har dryggt 20 Km via staden Timpaki, för tilläggsproviantering, till Camping ”No Problems” i Agia Galini. En gammal camping som har en del problem med föråldrat sanitär och de har en stor pool utan vatten vilket kan bli problem för den som vill bada men också en bra problemfri restaurang. Ström och Wifi fick vi inklusive för 17€, dyrt för rel. låg standard. Tvätten blir tvättad för oss för 6€, även det är för dyrt. ”Här blir vi inte långvariga!” Men restaurangmaten var mycket god och byn Agia Galini charmig och mysig så vi stannade två dagar i alla fall. Wifi-password var ”dontknow”, en del har då fantasi!

Poolen fylls samma dag vi åker.

Kylskåpet gick bra på 220V. och 12V men dåligt på gas och det luktade illa från förbränningen. Rensade dysan och brännaren vilket hjälpte något.

Vi lämnade campinglivet och körde norrut till Rithimno, för att slippa de värsta bergskedjorna i söder. Det var söndag och otróligt mycket folk i rörelse. Vi kom, såg och lämnade Rithimno utan ”Ohvadfint!”-upplevelse. Fortsatte mot Chania men tog av till Agios Anoufrios, en liten fiskeby strax väster om flygplatsen, för att söka lugnet inför nattsömnen. Här sprang fem fria hundar runt och bevakade oss under natten.

I bergsbyn Spili finns det gott om svalkande friskt bergsvatten

Grekiska gäss tycker inte om att behöva flyta sig för en svensk husbil
I fiskebyn Georgioupoli välsignas fisket från kapellet, kanske därför det idag är nästan helt utfiskat
Fiskebåt på väg ut, observera vårt husbilsläge.
Även tyskarna fick begravas någonstans, tyska Kyrkogården i Chania.

Viaductbygge som har förfallit (konstruktionsmiss?) i många år, är orsaken till att helt nya anslutningesvägen till Sitia inte kan användas.

Kylskåpet blev bara sämre på gas och luktade illa, så länge vi körde märktes det inte men när vi stod stilla luktade det även inne och vi vågade inte ha den på, nattetid. ”No Problem” blev ”Big Problem”. Nya reservdelar finns i Aten men det finns en gubbe, Peter i Sitia, som har de flesta reservdelar med sig. Hela hans husbil är ett reservdelslager. Inte lika långt till Sitia som till Aten men ändå långt nog. Det tar en hel dag trots att det knappt är 300 Km. Vägen är kurvig, i dålig skick, ibland mycket dålig och övervakas av otaliga hastighetskameror som ofta tar bilder, på grekisk vis, bakifrån.

Så här glad blev Toula att se Stina så snart igen.
Peter och Wovi på en trasig skoter
Stina på marknaden i Sitia
Kvällspromenaden i Sitia
Nya vänner, Toula, Stavroula och Luna

Vi hade inget bättre val, stannade ytterligare två dagar och nätter i Sitia hos Peter, Toula, Stavroula och fyrbenta Wovi, Luna, m.fl. hundar. Kylskåpet blev sotad och reparerad. ”Tack Peter!” Vi hade ytterligare trevliga sociala dagar och kvällar med våra vänner i Sitia men vi var snart färdiga med Kreta. Vi hoppade över Sougia, Paleochora och stranden vid Elafonisi, ”You can’t see it all!” Vi siktade in oss på Phalasarna på västkusten och sedan färjan tillbaka till Kythira.

Det är vackert med mycket grönt och många blommor men måste de växa även på landsvägen? Det är 150€ i böter om man går med hjulen över dubbelsträcket
Fiskarna bjöd på Raki
Där vi träffar Marina och Nikitas som bjuder oss på lunch

En annan strandnära mellanlandning
En inte helt ovanlig vy
Fyrvåningspool
Episkopi Beach, Pirgos; en mellanlandning.

På väg västerut åt vi lunch i en liten vacker by Tholos , på norra kusten, där vi träffade grekiska fiskegubbar och ett yngre MC-par Marina & Nikitas som bjöd oss på mat och raki. Ett fördröjande av resan så att vi fick övernatta vid stranden Episkopi Beach, Pirgos. Nästa dag körde vi genom Kissamos och handlade en Kretensisk handgjord lerkruka hos några Romer som började på 35€ och slutade på 17€. Sedan blev det den fantastiska stranden vid Falasarna där vi stod ensamma i tre dagar på en 6 m. hög platå, endast 50 m. från en underbar strand med härligt 22-gradigt klart vatten. Solen lyste från en klarblå himmel i tre dagar och baden blev två om dagen.

Även vid denna underbara strand börjar plasttälten förstöra miljön
Vår utsikt över Falasarna från platån
På stranden bredvid fanns några italienska turister
Stina vid stranden
Alla skall bada, ofta och länge!
Privatstrand 50 m. nedanför husbilen som står på en Platå med havsutsikt
22 gr. vatten vid vår badstrand
Solnedgång vi Falasarna

Vi stod vid den vackraste norra delen av stranden, en bra bit från turistparkeringarna. På stora stranden fanns huvudsakligen holländska och italienska turister. På vår strand endast några få. Drömläge igen!

Några får jobba hård men det finns alltid någon som tittar på
Far och mor får hållas hård emedan killingarna springer, hoppar och skuttar omkring
Getter på promenad
En kruka jag skulle vilja ha
En till jag skulle vilja ha
Den här krukan köpte jag av en Rom, budgivningen började på 35€ och slutade på 17€ och en sur min. (Själv log jag bara!)
Inget jag skulle säga nej till
Two Frappe for Sweden

Förfallet fortgår ständigt här på Kreta

Kissamos, 29 april 2017, JvH

En kommentar till “Västra Kreta”

  1. Hallå på er! tack att vi får följa er på resan,jag tror att ni får börja fundera på ett 750kg släp.Ni får inte med er någon bil men växter,häftiga statyer och krukor är inga problem att få med hem.
    Bara njut……..D & H

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *