Vägen ut ur Sverige

Åldern tar ut sin rätt!

     Egentligen skulle vi ha kommit iväg onsdagen den 1:a mars men vi är duktiga på att hitta anledningar att ställa ut avgången. Det ena är inte gjort och det andra måste göras först, så vi väntar ytterligare en dag och lastar fler onödiga saker i husbilen. Ju längre man fördröjer avresan,  ju mer ”skit” får man med sig.

Till råga på allt börjar det snöa, tur att snödäcken är monterade.

     Måndag kl. 12.00 lossar vi äntligen handbromsen. ”Det är mycket nu!” Apoteket, Varekilsboden, tanka diesel i Kållered, tanka LPGgas i Frölunda, SS Bil & Båtbehör i Askim, m.m.  Kl.18.00 parkerar vi på husbilsplatsen i Varberg, bredvid Stenaterminalen, här finns el i uttagen. I sista stund fick vi en billig biljett Varberg-Grenå med Stena Nautica. Skall vi koppla landström? Vad skall vi ha ström till? Efter en halvtimme går batterierna på knäna, 12,3V. Vad i helvete? Vi kopplar landström. Det laddar på tok för hög spänning! Vad är nu detta? Efter tjugo minuters mätning och felsökning kommer jag fram till att de här batterierna inte kommer att klara våra behov särskild länge på de grekiska stränderna och där finns ingen landström. Goda råd är dyra. Var är närmaste Biltema? Halmstad? Varför har dom ingen affär i Varberg? Klockan är 18.45. Vi hinner till Halmstad! Kl.19.30 inhandlas 2 st. nya 95Ah AGM batterier hos Biltema i Halmstad, kostar bara 1850 kr./st. Monteringen kan vänta till någon annan dag, vi känner oss tryggade men vårt hus på hjul börjar bli tungt.

     Väl tillbaka i Varberg behöver vi göra lite ekonomiska omflyttningar på våra konton. Var är kortläsaren till laptoppen eller digipassen? Utan dem kommer vi inte in i internetbanken för att göra bankärenden. Va’? Har vi glömt dem hemma??? Det kan inte vara möjligt!!! Vi söker igenom hela bilen i en timme, inga dosor, ingen kortläsare! Färjan går kl.07.00, vi har hela natten på oss att köra Varberg-Orust tur & retur. För nå’ra jävla dosor? Hur hade du tänkt att göra bankärendena de närmaste tre månaderna?  Vi åker! . . . . . . . . . .  . . . . . Man skall aldrig ge sig, just när vi var på väg att ge upp! Bingo! Jag hittade dem i en blå box som skulle ha lagts i kassaskåpet men den hamnade i verktygslådan. Suck! Suck! Stön! Stön! Visst är det enklare att stanna hemma men det är inte lika roligt.

     Kl.06.30 rullar vi på Nautica, lugn resa över, lugn resa från Grenå till Kaltenkirchen där vi står på en av våra favorit husbilsplatser,  den har allt och är gratis,  för rast och en god natts sömn.  Nu har vi kommit iväg i alla fall.  Vi är nog lite ringrostiga eller så tar åldern ut sin rätt.  Skit samma!

Husbilsplatsen HolstenTherme i Kaltenkirchen

     Vi sover dåligt och är uppe tidigt, det har ju fördelen att vi också kommer iväg tidigt. För oss är allt före klockan tio tidigt och idag hinner vi köra  620 Km med endast några kortare raster, Kl.16.30 står vi på en av Sydtysklands trevligaste ställplatser, Marktleuthen. Här stannar vi imorgon, en tvungen vilodag, för att byta bodelsbatterierna. Herr Thomas Schirmer, den mycket trevliga ägaren, välkomnar oss och när vi har förklarat vårt dilemma får vi lov att ställa de gamla batterierna i ett förråd för avhämtning i slutet på maj. Dessa är nämligen inte helt slut ännu, sommartid duger de bra till båten så de skall hem till Orust men de är lite väl  tunga att släpa med sig i tre månader. https://wohnmobilstellplaetze.wordpress.com/stellplatze-inland/marktleuthen/

Marktleuthen

Från Marktleuthen går snabbtåget utan stopp till södra Österrikes Unterschwarza hos Thomas & Ulli som driver HusbilsCamping med Restaurang och har svärsonen Oliver Kocht som chefskock. Middagen serveras efter 20.00 och är bättre än utsökt. I år har de fått ordning på sin Wifi så nu har den här Husbilsplatsen blivit femstjärnigt. http://www.dorfheuriger.eu/

Dorfheuriger Thomas & Ulli Camping & Stellplatz & Restaurang Oliver Kocht

     Dagen efter lyser solen från en klarblå himmel men vi börjar med en 5 Km promenad till byn för att handla lite färskvaror och bröd. Resten av dagen ligger vi och solar mest hela dagen för att skapa grundfärgen för kommande färgläggning. Vi är bleka som vandrande zombies men det skall det snart blir ändring på.

     Nu har vi redan gjort två vilodagar på sex resedagar. Dax att blåsa på!Söndagmorgon passerar vi bron vid Mureck in i Slovenien som vi drar igenom på en timma via Lenart och Ptuj.  Att betala 15 € för en Vignette för att köra på en motorväg, som i vårt fall endast blir 30 Km lång, känns onödigt. I Kroatien dyker vi däremot, utan att tänka på kostnaden, på motorvägen A2 till Zagreb och A1 till Sibenik där vi tillfälligt viker av till Lozovac för att vila en natt på Autocamp Marina för 100 Kuna (12€).

Måndagsmorgon fortsätter vi på A1 så långt det går ända in i Bosnien-Hercegovina.  Kroaterna tar 58 € för 580 Km förstklassig motorväg, den är mycket glestrafikerad. Bosniakerna tar 5 € för de sista 5 kilometerna, där vi är helt ensamma. Här kan vi prata om ”näriga”. Jag har alltid undrat över fortsättningen på denna fantastiska motorväg, vart den kommer att leda och vem som skall betala den?

Vi fortsätter till Mostar där trafiken och gatubilden påminner väldigt mycket om Tirana, fast t.o.m. där är det bättre organiserat än här.  I vilket fall som helst är denna del av Bosnien-Hercegovina minst lika plastig som i Albanien. Skräp och plast överallt och ett kaos av vägarbeten och gatuomläggningar.

Bron ”Stari Most” är tveklöst mycket vacker och sevärd men en turistfälla av stora mått och det är länge sedan vi såg så många Japaner och Chineser på ett och samma ställe.

En av de s.k. ”touristguider” med snygg legitimationsbricka på bröstet, springer på mig och berättar påstridigt och närgånget att hans far, farbröder, bröder, m.fl. dog på bron. Han informerar inte mycket om bron men väl om sig själv och tigger pengar för att underlätta hans lidande. När jag ger han en Euro tror jag ett kort ögonblick att han skall kasta den tillbaka på mig. Han blir sur och försvinner. Girighet är ett bättre ord än närighet för dessa människors patetiska beteende. Det är sorgligt i dubbel bemärkelse. Och så kommer nästa ”guide”. Försäljarna i alla suvenirbutiker ser med hoppfull blick på en tills de upptäcker att jag inte är intresserad, då förändras blicken till något ingetsägande eller som jag ibland uppfattar det, förakt. Sannolikt har jag fel som vanligt, jag bara inbillar mig. Vi upplever flera irritationsmoment men det räcker så, jag berättar inget mer om det. Vi drar vidare men trafikkaoset avhåller oss från att fortsätta till Sarajevo som planerat.

Vi ångrar oss och försöker få en annan bild av Bosnien-Herzegovina genom att köra via Trebinje till Niksic i Montenegro. Fel val igen! Vägen, den 115 Km långa M6, är en katastrof med undantag av några kilometrar och kantas av otaliga mindre soptippar och ändlöst mycket plastskräp.

I Trebinje väljer vi istället vägen till Kroatien. Rätt val! Det var en befrielse att komma tillbaka till ”civilisationen” vid Dubrovnik. Som jämförelse har vi betydligt finare intryck av både Montenegro och Albanien där långt ifrån allt, heller inte står rätt till. Visst är vår endagsbild av Bosnien ensidigt negativ och bedrövlig och jag beklagar det verkligen men jag har faktiskt ingen lust att klä in dagens intryck i något förskönande. Sanningen skall inte förvrängas. Möjligtvis kan jag försöka inbilla mig att vi har helt fel, att vi hade otur och att Bosnien-Hercegovina också har något vackert att erbjuda oss. Vi betvivlar inte att så är fallet och vi ändrar oss mer än gärna men det får bli en annan gång.

     Det är mörkt när vi passerar den Bosnien-Kroatiska gränsen och vi känner vägen till Autokamp Kate i Mlini allt för väl, det tar  bara tio minuter. Kate har inte öppnat ännu men vi har pratat med ägaren och vet att grinden är öppen. Här får vi en lugn natt.

    Följande morgon kör vi 4 Km tillbaka till Lidl i Cibaca för att veckohandla. Vår planering är kort/enkelt och vi väljer kustvägen söderut.

Det första vi lägger märke till i Montenegro är att det är betydligt renare längs vägen än förra året och att de har anställt mycket städfolk att rensa utefter gator, torg och vägar. Att köra runt Kotorsjön är alltid lika sevärt. På den fina utsiktsparkeringen efter Bijela där vi tidigare kunde nattparkera,  byggs nu en stor restaurang till förmån för Japanerna som kan beundra Kotorsjön samtidigt som de matas.

Själva stannar vi i stället i charmiga Perast, en mysig liten by utefter sjöns strand.

Perast

I Kotors hamn ligger de otaliga (ryska?) lyxyachterna uppradade och på redden ligger Kryssningsfartygen som skjutsar sina passagerare i skytteltrafik till världsarvet.

Kotor har vi sett några gånger nu, vi besvärar oss inte igen med den häftiga serpentinvägen upp i bergen till Cetinje, den var fin förra året. I år tar vi vägen genom den 2 Km långa obelysta tunneln där bilavgaserna hänger tätare än någon annanstans vi har upplevt. Här kan det inte vara svårt att sluta om man är trött på livet. Cheeses! Att detta tillåts??? Livsfarligt om man inte stänger luftintaget. Det tar ca. två minuter, nog för att tuppa av om man inte håller andan och så länge kan inte jag hålla andan, trodde nästan det var kört!!!

Det byggs kopiöst mycket utefter den adriatiska kusten i Montenegro. Förmögna Ryssar leder ligan och de är många.

Budva, Svetti Stefan, Petrovac, bara några av många vackra stränder där villor, hus, lägenheter och hotell byggs i en rasande fart. Men bara för dem som har råd vilket förhoppningsvis kommer Montenegrinerna till godo i form av välutbyggd infrastruktur och många arbetstillfällen. Även husbilsplatser s.k. AutoCamps blir allt fler. Skylten dyker upp på de mest oväntade platser. För fyra år sedan, på vår färd genom Montenegro, kunde de räknas på en hand. Vänta bara tills Ryssarna får upp ögonen för husbilslivet!

Innan staden Bar finns en avtagsväg vid Sutomore som leder innåt landet till huvudstaden Podgorica. En hygglig bra motortrafikled börjar med en 4 Km lång och modern tunnel ”Tunel Sozina” genom berget, den kostar 5€, därefter är vägen plan och hyggligt rak, leder över en lång vall som bryter och reglerar den norra delen av Lake Skoder från huvudsjön och bildar ett vackert natur- och fågelområde. Vägen följer sedan floden Moraca till Podgorica. En vacker och bra väg. Vid huvudstadens norra del Zlatica finns en ”Hostel Izvor” som driver en husbilsplats där vi hittar vår nattparkering för 10€ all inklusive.  http://www.hostelizvor.me/  På natten blåser Boran i stormstyrka från Nordost. Vi är inte sjövana längre och vaknar ofta. Regn har vi inte haft sedan Marktleuthen i fredags och de sista två dagarna fick vi övervägande sol med en temperatur kring 16 C. Idag använde vi ACn för första gången. I morgon mellanlandar vi på Lake Shkodra Resort i Albanien som också är stängd ännu men Nico kommer välvilligt att öppna sin port för oss.

6 reaktioner till “Vägen ut ur Sverige”

  1. Tror att ni blev lurade på den korta motorvägsstumpen (5-6 km) från Medugorje ner till kroatiska gränsen. Vi körde den förra sommaren och jag minns inte att det kostade så mycket som ni berättar. Går man in på ”bosniska vägverkets” hemsida (http://www.jpautoceste.ba/images/cmb.pdf) ser man beloppen: För husbil 3,5 t (klass III) är beloppet 4,00 KM (€ 2.-) . Tradare betalar 5,00 KM (€ 2,50). Ni har fått betala helt fel SÅVIDA ni inte betalade kontant (med euro). De tar bara eurosedlar (inte mynt) och lurade er väl på returbeloppet! Bäst att betala med kort i alla sådana lägen och ha koll på prislistan. Annars var den korta sträckan mycket vacker, med en lång fin bro och inte en bil ….
    Hoppas nu ni smält detta och har det gott (i Albanien? eller Grekland?).
    Lev väl – rulla lugnt!
    LisBooMax

    1. Ha ha ha ! Jag antar att du har helt rätt Boo! We betalade med en 5€ sedel och fick bara ett kvitto i retur men kollade inte vad det stod på kvittot och kan inte hitta det just nu.
      Men det förstärker vår åsikt om Bosnien! 😉 Och vi kan skratta åt det, det vill gärna bli så ibland när man är fattig! Väl bekommet! Vi har lämnat fattigdomen; just nu är det skönt att vara i Grekland.
      Paralia Kastro Kyllini, som en svensk sommardag som bäst. Mycket sol och ljudet av vågorna rullandes in. Vi får väl berätta mera snart.
      Julian

  2. Vilken lång o intressant berättelse ( obs modeordet)! Tråkigt att er korta vistelse i Bosnien inte föll er på läppen. Jag kan t ex inte minnas att vägen från Mostar (Buna) via Trebinje till Niksic gav några negativa vibbar. Sista biten i öster strax före gränsen till MNE gav väldigt imponerande naturscenerier. ( Vi körde iof motsatt riktning förra året). Vi får resonera om erfarenheterna när vi möts. Tror att vårt motorproblem kanske har löst tack våre vår superkille på vår lilla verkstad i byn. Istället för hiskeliga möjliga kostnader med spridarbyten och ev topplocksbyten så blev det byte av en vakumventil a 540:- nu ber vi en stilla bön att detta är löst så att vi också når t ex Lake Shkodra Resort i slutet av maj!
    Önskar er god fortsättning på resan!!!!!
    LisBooMax

    1. Efter Mostar skulle vi till Niksic via Trebinje (verkar var en trevlig stad men det blev för mörkt att skåda) och eftersom det blev sent valde vi Mlini i mörkret på ”känd gata”. Mostar-Ljubinje-Trebinje, M17.3-M6, är en katastrof och smutsig, vi såg inget vackert. Trebinje-M20-Mlini är helt OK. Vi tar Niksic en annan gång. Där är det vackert liksom E80 Sutomore-Podgorica. Orsaken att vi inte nådde vårt mål den dagen var trafikkaoset i Mostar.
      Julian

  3. Som det kan gå – trots supernoggranna förberedelser! Vi hade de 3 P-na som sistakollenregel vid resorna (pengar, pass, p-piller). Fast det sista kanske inte är så aktuellt längre….Har väl ersatts av t ex paraplyer.
    Vi hoppas o antar att ni nu passerat Bosnien o Montenegro och finns i Albanien. Skall bli roligt att få följa resans fortsättning! Lite nyfiken hur/var ni fixade övernattningsplats i Bosnien.
    Go´ tur!
    LisBooMax

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *