Kapsali

Vår trygga plats i Kapsali
Rakt nedanför kyrkan står vi säkra

Se Kapsali och sedan dö? Nja, liksom Capri och många andra vackra platser i världen, skall vi inte slå oss till ro och vänta på döden på Kapsali heller. Det finns så mycket mer att se ännu. Men visst har vi blivit förälskade i Kapsali och det kan lika väl gälla för hela Kythira men Kapsali får bli symbolen för vår sinnebild av denna mycket speciella ö som nu efter andra besöket, bekräftar att det är en av de finaste platser vi har varit på med husbilen.

Vår favorit Kapsali

Kythira ligger 10 Km söder om Peloponnesos, en dryg timmes båtfärd från staden Neapoli till den nya hamnen Diakófti på Kythiras ostkust. Enligt den grekiska mytologin är Kythira födelseplatsen för gudinnan Afrodite. Kythira karaktäriseras genom renhet, enkelhet, stor mångfald i den unika naturen och det dramatiska landskapet. Den ständigt närvarande stillheten är överväldigande. Här finns inga spår av massturism. Även under turismens högsäsong är det lätt att hitta avskilda stränder. Småbyarnas torg andas ett lugn där du lätt glömmer tiden, njutandes av en frappé, en öl eller en ouzo. Här är rent, inga plastförpackningar eller andra sopor utefter vägarna och inga gatuhundar. Det är lätt att tycka om Kythira med risk att bli förälskad.

Turistinfo, Frank van Weerde som kan Kythira bättre än öborna själva.

På senare år har ön blivit populär hos ”hikare”. Många är de rutter av oasfalterade vägar, stigar och tracks som leder till övergivna byar och genom imponerande raviner som tillsammans med mångfalden av växter, blommor, örter och vilda getter gör Kythera till ett riktigt gångparadis.

Under årtusenden har vindar från de omgivande haven format den bergrika ön, dess stränder, branta klippor avbrutna av djupa vikar och vackra sandstränder.

Kythira har varit en knutpunkt för handelsrutter till sjöss sedan flera årtusenden. Från början en minoisk koloni, har den vanliga raden av erövrare, barbarer, plundrare och pirater våldfört sig på ön genom tiderna. Fenicierna, Romarna, Bysantiner, Venetianer, Turkar, Ryssar, Fransmän, Engelsmän och Tyskar har alla varit intresserade av att härska över ön för dess strategiska läge, några föredrog att plundra och totalförstöra städerna när de fördrevs av nya härskare, andra massakrerade hela befolkningen (Hayreddin Barbarossa 1537).

Kythira är ca. 15% mindre än Orust men har sammanlagd bara ca. 3200 invånare fördelade över sextiotalet små byar och några större orter. Alla bebodda orter står i förbindelse med varandra genom ett omfattande nätverk av relativt smala vägar, de flesta asfalterade. Växtligheten på ön är så frodig att buskarna ofta växer in på vägarna, gör dem på många ställen ännu smalare och ingen tycks finna det nödvändigt att hålla efter beskärningen. Vägarna kröker sig runt och över de mjuka kullarna, följer bäckar och åar än på ena, än på andra sidan av vattendragen som är många och de har genom tiderna grävt djupa dalgångar och raviner.

Kythira är en bergig ö med ett dussin bergstoppar kring 450 m det högsta berget är 506 m. högt. Många byar och småstäder ligger utefter kusten vid stranden men huvudstaden Pótamos ligger mitt på ön på 450 m. höjd.

Orten Livadi påminner om en lång gata i ”Vilda Västen”, här finns förutom restauranger och serveringar, de flesta affärer och byn försöker utveckla sig till öns ”shoppinggata” med lite mera mondäna butiker.

Flygplatsen heter Alexander S. Onassis Airport även känd som Kithira Island National Airport, som ligger på 300 m. höjd mellan Diakofti och Potamos. Flygplatsen trafikeras av Olympic Air, huvudsakligen till Athen.

Den bofasta befolkningen på dagens Kythira minskar fortfarande emedan sommarboende Athenare ökar men även Holländare, Italienare och Fransmän hittar hit. Som mest bodde det 14500 Kythirianer på ön (1864). Sedan startade den stora emigrationen fram till 1960-talet. Under dryggt hundra år drog nästan hela öns befolkning iväg, främst till Australien men även Amerika, grekiska fastlandet och Tyskland. Kapsali och Agia Pelagia var emigrationshamnarna där de äldre kvarvarande öbor tog farväl av sina yngre nära och kära. Denna stora folkförflyttningen går som en röd tråd genom öns sentida historia. Men många kom tillbaka och många kommer tillbaka än idag på sin årliga semester. Det talas mycket engelska på ön och särskild den typiska australiensiska dialekten hörs ofta. Det sägs att det idag finns 80.000 från ön härstammande Kytherianer i Australien. 

Vi hade tur med vädret, mycket sol och 20 C. i skuggan. Två nätter stod vi på kajen i Kapsali. Vi åkte till den australiensiskt talande bagerskan i Livadi som kom ihåg oss från förra året.

Bagerskan i Livadi, Irini: ”Nice to see you again, Sweden” (på australiensiska) Hon bodde 17 år i Australien men fick hemlängtan till Kythira.

Vattenfallen i Mylopotamos skulle få en ny chans för att se om det fanns någon vatten i år. Och visst var det mera vatten än förra året men det säger inget om mängden för då var den helt torr. Vi gick hela spåret genom ravinen vilket inte var enkelt, det tog cirka en timme ner och två timmar tillbaka. Men det var så vackert grönt i den sagolika dalgången där en tre timmars symfoni av porlande vatten vägledde oss. Och vilken skönhet av vilda blommor! Många Kytherabor fick  söka sin livsnäring utefter vattendraget, var femtionde meter hittade vi förfallna stenhus. Otróligt vackert!

Den gröna djungeln i Mytopotamos
Vattenfall Mylopotamos

Vår nattparkering hittar vi sedan på stenbryggan i den nordligaste byn med vackra stranden, Plateia Ammos, i lä av en vägg till vågbrytaren i betong. Här på stranden gjorde Stina pemiärdoppet i havet. Nästa dag nyttjades lunchen i Agia Pelagia för att sedan besöka Potamos där vi står kvar på parkeringen för att gå på marknad nästa dag.

I lä på stenpiren i Plateia Ammos

På söndagar är det marknad i Potamos. En marknad där befolkningen saluför sina hemgjorda eller odlade produkter, grönsaker, inlagda oliver, frukt, marmelad, honung, ostar, olja, hemslöjd, m.m. allt biologiskt producerat. Marknaden fyller även en stor social funktion, en trevlig mötesdag för befolkingen som kommer hit från hela ön. Hela torget är en enda stor servering där folk träffas och pratar. Vi hade också kul och fick flera nya bekantskaper. Folket här är så vänliga välkomnande och nyfikna. Kommer du någonsin till Kythira, se till att du kommer till Potamos på en söndag!

Marknaden i Potamos säljer lokala biologiska produkter
Marknaden i Potamos
På kafé i Potamos

Runt torget står bilarna parkerade hur som helst på Grekiskt viss och vi fick vänta till efter marknadens slut innan vi kom ut från parkeringen.

På vår väg tillbaka till Kapsali fördrev vi ett par timmar med ett besök i den underbara gamla staden Chora (Kythira Chora) och kastellet  Kastro Chora, en stor borg som ligger högt upp på ett berg ovanför Kapsali.

Kastro Chora

Tillbaka till hamnen i Kapsali på vårt fina ställe eftersom restaurang Limoni, strax runt hörnet, nu hade öppnat och vi var hungriga.

I Kapsali mår vi bra

Vi stod kvar i Kapsali även den natten men det började bli dags att åka till Diakofti för att lämna Kythira med färjan ”Vitsentzos Kornaros” som dagen efter, på fem nattliga timmar skulle segla oss till Kissamos på Kreta. En underbar vecka på Kythira har gett oss många nya intryck att smälta. ”Kreta, vi är på gång!”

Kythira, måndag 3 april 2017, JvH

3 reaktioner till “Kapsali”

    1. Från Neapoli (Peloponnesos) till Diakofti (Kythira) med färjan Porfyrousa: enkel tur 1½ h. kostar €12.50/pers. + €11/m. husbil. I vårt fall €102 På en tr&rtr kanske man kan får 10% om man är duktig förhandlare, utan chans i högsäsong. Vi brukar säga att vår husbil är 7m.
      Från Diakofti till Kissamos (Kreta) med färjan Vitsentzos Kornaros: enkel tur ca. 5 h. kostar €18/pers. + €15/m. husbil 2×18 + 7×15 = 141 € i vårt fall. Samma färja avgår 1x i veckan även från Gythio via Kythira till Kissamos. Marginellt något billigare.
      Du kan hitta färjorna här:
      Porfyrousa
      Vitsentzos Kornaros
      Vitsetzos Kornaros har gamla höga av/påkörningsrampar som kan var besvärliga för många normala husbilar dock inga problem med plåtisar. Själva har vi plockar bort plastkjolarna bak som ändå hade fått mycket stryk på våra tidigare off road äventyr.
      Alternativet är de stora dagliga färjorna från Piraeus till Heraklion / Chania med Anek eller Minoan. De går oftast på natten, tar ca. tio timmar och är något dyrare. Men man missar Kythira och en stor del av vackra Peloponnesos.
      Julian

  1. Er beskrivning av Kithira är så lockande att man bara vill dit. Mycket inspirerande och trevligt beskrivet! Tyvärr blir det inte resa dit i år – det blir förhoppningsvis vårt sedvanliga resmål i nordvästra Grekland. Gummibåten som haft sin törnrosasömn i huset på campingen väntar på sina montörer och sin besättning.
    Nu skall det bli roligt att få följa er på ”slutmålet”!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *