Från Kissamos till Bozas

Ja förfallet går fort när man lattjar i Grekland. Dagarna vid stränderna på Falasarna var fantastiska men vi blev lätt oroliga för tiden vi hade kvar på Kreta. Vi ville inte hamna i Piraeus med den stora Anekfärjan från Heraklion. I stället ville vi med sista färjan från Kissamos tillbaka till Kythira igen innan denna färja skulle på 6 veckors varvsbesök i Piraeus.

Vi studerade tidtabellen och kom fram till att sista färjan från Kissamos borde gå söndag 30 april kl. 17.00. ”Den tar vi!” Vi hade en dag kvar att fördriva tiden så vi snurrade runt i nordiska charterhotell-kvarteren väster om Chania; Agia Marina, Gerani och Maleme. För en veckas charter är det säkert fint vid poolen men för oss fanns inget att hämta här annat än att handla mat för en vecka hos Lidl i Gerani. Helt riktigt kom vi iväg med sista färjan till Kythira men det var nervöst in i det sista. Vädret hade försämrats med mycket vind och lite regn men innan midnatt till den första maj stod vi på kajen vid trygga hamnen Diakofti på Kythira.

Vi fick som vi ville, hellre två veckor till på Kythira och Bozas än två veckor till på Kreta och sedan hemåt via Piraeus.

Nu har vi sett Kreta och vi har tveklöst sett mycket fint på Kreta som vi inte vill vara utan men vår slutsats är ändå entydig, det är inte värt merkostnaden för att göra det en gång till. Det som finns på Kreta finns också på Peloponnesos men mycket enklare och lättare tillgängligt. Det är stor skillnad att ratta och växla en asiatisk hyrbil upp och nedför bergen än en 3,5 ton tung och 7,5 m. lång husbil. På Kreta blev det nämligen lite för mycket körning upp och ner men som sagt, fint och vackert var det och nu vet vi det.

Kythira däremot kommer vi förhoppningsvis att besöka fler gånger. Visst är det dyrt med 100 € för 1½ timmes båtfärd men för oss är det värt det.

På morgonen 1 maj blev vädret fint igen och då förflyttade vi husbilen till ”vår plats” i Kapsali hamn.

Vi promenerar fram och tillbaka genom byn utefter stranden, till kyrkan ovanför oss, fyrtornet, fiskehamnen men till slut hamnar vi på Restaurant Lemoni för en sen middag. Nästa morgon kommer en fiskebåt in till kajen där husbilen står med en stor haj på släp som hade bitit sig fast i nätet. Lokaltidningen och mycket folk var där och tittade. Med förenade krafter drogs hajen, som fortfarande levde, upp på kajen. I den brännande solen tappade han relativt fort livslusten, baxades in i fiskarens lilla kombibil  och kördes därifrån med svansen hängandes på utsidan i en tamp till takräcket. Närmaste veckan erbjöds det antagligen haj i olika former på fiskemenyn på öns restauranger, vi vet inte och har heller inte frågat.

På eftermiddag kom en vänlig holländare och frågade försynt på engelska om det gick för sig att flytta sin husbil som stod i fiskehamnen, bredvid vår husbil. Han tyckte om vårt fina läge! ”Dat gaat uitstekend!” svarade jag på bred Amsterdamsk. Vi fick trevligt sällskap som skulle vara länge, skulle det visa sig. Några dagar senare hamnade vi bredvid varandra igen på kajen i mysiga Agia Pelagia.

Badtillfällen blev många de senaste dagarna  på Kythira. Temperaturen närmade sig trettio grader och solen sken oftast hela dagen. Havsvattnets medeltemperatur i vikarna kring ön höll 22 grader C.

I Agia Pelagia finns en liten ”Supermarket Kapsanis” en supermarket som är ovanligt välsorterat, den hade allt man kunde tänka sig, ungefär som stora ICA Maxi fast i miniformat, ca. 100 kvadratmeter. Urvalet var dock inte sämre för det! Affärsinredningens struktur i hyllor och fack var häpnadsväckande smart. Ägaren själv stod vid kassan. Giorgos Kapsanis en 68-årig mycket vänlig, trevlig och behaglig man som hade mycket att berätta för oss. Gick tidigt till sjöss bosatte sig i Canada men kom tillbaka till ön för att fortsätta familjens affär i Agia Pelagia. Han talade många språk, även på holländska och svenska kunde vi samtala. Det var lätt att tycka om Giorgos som hade ett brett leende till sin sympatiskt vänliga framträdande. En kunnig, klok och älskvärd man som vi hoppas få träffa igen.

Dagen efter skulle vi ta färjan till Neapolis, våra nyvunna holländska vänner ville stanna lite till på ön för att utforska alla våra tips om Kythira men vi lovade att träffas på Bozas. Vi hade hört talas om och sett krukorna av Roussos Ceramics i Kato Livadi, en familj som hade drejat och tillverkat lergods i flera generationer. Vi ville inte lämna ön utan att göra ett besök där. Far och son drejar, mor bränner och dottern laserar och handmålar. Även den äldre generationen deltar fortfarande i familjeföretaget. Trevliga gästvänliga yrkesstolta människor som man inte vågar lämna utan att köpa några vackra krukor. Här får ni veta mera:  www.ceramicsroussos.gr

Efter mer än två månaders runtflackande var vi mätta och ville ta det lite lugnare och njuta av miljön på Bozas, dessutom var det snart dags för stortvätt igen. Från Bozas är det 50 Km till Gythio Bay Camping där de förutom bra tvättmaskiner har en stor tempererat pool där vi kan sola och bada vid poolside medans tvätten snurrar runt. På våra visitkort står det under våra namn ”Enjoying the remaining lifetime” Väl det är just det vi gör mest hela tiden. Efter två dagar på camping skulle vi åka tillbaka till Bozas för att socialisera oss med flera av de nya bekantskaper vi har gjort på denna resa, Beppe & Eva från Stockholm, Constance & Kees från Beuningen, Everdien & Thole från Zutphen, m. fl., vi har blivit väldigt sociala 😉 men det har också gett oss mycket glädje och många skratt.

Ett trevligt slut på årets långresa till Grekland, för måndagen 15 maj startar vi den långa hemresan.

Bozas 14 maj 2017, JvH