Orust, januari 2020
Vi försöker så gott vi kan att dokumentera och redovisa vårt resande med husbilen i Europa. Lite egocentriskt och exhibitionistiskt kanske men jag har alltid haft det där märkliga behovet av att lära ut till andra det lilla jag kan. Numera får jag god hjälp av Stinas livliga fantasi att berätta om våra husbilsäventyr.
Dokumentationen av våra husbilsresor på senare år, har främst haft tre skäl:
- 1. Att berätta för andra husbilsägare om vilka platser vi har besökt, vilket kan stimulera deras intresse för olika mål i Europa med husbil.
- 2. Att förmedla våra äventyr, var vi är och vad vi gör, för våra närmaste. Av den anledningen framgår oftast positionen med länk till Google Maps.
- 3. Att ha någon form av dagbok / dokumentation för oss själva som minnesstöd så att vi kan drömma bakåt i tiden när vi inte orkar resa längre och den återstående tiden börjar ta slut.
Jag/vi har skrivit mycket om våra äventyr, som de flesta av er inte ens har läst (inbillar jag mig!), på olika hemsidor, bloggar och på flera forum bl.a. husbilsklubben.se
Det började egentligen kring den 23 mars 2007 när vi skulle fira Stinas 60-årsdag i Sorède, vid södra Frankrikes Medelhavskust. Våra barn kommer väl ihåg den resan, ”Hur man får 6 vuxna, 2 barn, en hund och bagage i en Volvo V40, nattetid mellan Montpellier och Sorède.”
Sedan blev det husbil, Västeuropa runt, Portugal runt, hela norra Medel-havskusten, Sicilien runt, Sardinien runt, Kroatien, Montenegro, Albanien runt, Grekland runt, Peloponnesos, Kreta, m.fl. och än är det inte slut.
Allt jag/vi har skrivit och dokumenterat, med hundratals bilder, ligger alltså utspridd och behövde sammanställas på något vettigt sätt! Då öppnade jag ett Facebookkonto som skulle kunna bidra till det avsedda ändamålet, trodde jag! Men resultatet passar inte i min mall. Facebook gör mig vilsen, uppfyller inte mina krav på struktur och jag har ingen kontroll över mina egna texter och bilder. Därför återgår jag till min hemsida och blogg. FB-kontot kan ligga kvar för hänvisningsmeddelanden och snabba ytliga kontakter, det är just det som är Facebooks styrka, . . . .ytlighet! Nu har omständigheterna kring Coronavirus medfört att vi har tappat inspirationen att skriva. Just nu, 2020-05-01, finns ingen resa att skriva om! Vi började entusiastiskt, gjorde en plan för en 90-dagars resa till norra Grekland och söderut, förhoppningen var t.o.m. att återse Kythira. Sedan kom ett litet virus och förstörde allt! Ett 90 dagars äventyr slutade i Halmstad. Så här gick det till:
Orust, 26 januari 2020
Sedan vi kom hem från sista Greklandsresa i december 2018 har vi åkt ovanligt lite med husbilen. En veckolång rundtur på Öland vid Midsommar med Toula från Kreta och Tomas från Öland som hade vänligheten att hälsa på hos oss hemma på Orust, innan vi bestämde att fira Midsommar tillsammans på Öland.
Sedan följde en treveckors semester i juli när det var som varmast, med Denise, Jörgen & Jordan i Holland och Friesland. Halva svenska familjen fick träffa sin släkt i Amsterdam & Aalsmeer och Jordan fick se morfars jordmån och lekvatten i Amsterdam, detta medförde en osedvanlig lång men givande heldagspromenad i Amsterdam Centrum.
Vi hann med flera släktmöten och Beachvolleybollturnering i Aalsmeer, bad i Nordsjön och häftiga traditionella segeltävlingar, ”Skutsjesillen” i Friesland, m.fl. evenemang i Nederland. Innan vi åkte tillbaka till Sverige skulle vi hälsa på husbilsvänner från Grekland som bor i Beuningen, det siste vi hann med, för på väg därifrån trampade vi sönder husbilens koppling på motorvägen, en fredagseftermiddag, värst tänkbara tiden. För första gången på tio år blev vi bärgade på flak till Fiatgaraget i Apeldoorn som redan hade stängt. Vi fick hyra bil en vecka, helt ny koppling blev monterat på torsdag då vi fick hämta husbilen på eftermiddagen. Husbilens maskinskadeförsäkring gäller inte längre men i övrigt fick vi full ersättning för alla uppkomna kostnader och verkstadsräkningen blev bara €1500. I Sverige hade det kostat 18 tusen kronor. En extra vecka i Friesland är heller inget straff då vi fick bo hos Bob & Karin på ”Veensluis Resort” i Heerenveen och med obegränsat tillgång till hyrbil fick vi njuta ännu mera av Fantastic Friesland. Mira trivdes så bra där, så hon ville inte åka hem till Sverige igen.
Då lägger vi husbilsåret 2019 till handlingarna och kan börja berätta om planen för 2020.
Orust, 11 februari 2020, är det två veckor kvar till avgång på vår långresa med husbilen, vår tionde? eller är det elfte?! Börjar vi bli för gamla för sådana äventyr?
Ibland känns det så och inte bara på grund av att jag tappat räkningen! Förra gången det begav sig, kunde jag byta bromsbelägg, skifta hjul och ge motorn den nödvändiga servicen på en enda dag. Utan några egentliga komplikationer, tog det denna gången tre dagar. En dag för att byta i akter, en dag för att byta i fören och en dag för diverse filter och oljebyte. Demensfart kallar jag det. Ändå har vi i år en fördel av vädret, ingen frost och snö. Nja . . . . , fördel och fördel, man får passa på mellan regn- och stormbyarna.
Med tanke på att vi inte kan se marsväderbilden i Sydtyskland och Österrike, har vinterhjulen monterats igen. Fördelen är att det ger en mjukare, lite gungigare färd istället för de relativt hårda och stötiga sommardäcken. Nackdelen är att däcken sliter i onödan men de är så sköna att åka på, man känner knappt ojämnheterna på dåliga albanska och grekiska vägar där vi gungar fram på mjuka vinterdäck. Komfort får kosta lite. Vi sparar väl in det på nåt annat! Senaste sommaräventyret i Holland krävde en helt ny koppling vilket vi idag inte är ledsna för, det som då kändes som en dyr extrakostnad, känns idag som en trygghet. Så vitt vi vet är husbilen nu i fullgott skick, att klara ca. 10 000 Km på 90 dagar igen. Den blev påställd idag för att vi skall hinna betala försäkringen. Utan betald försäkring får man inte det gröna kortet, vilket är ett krav utanför EU. Vi passade även på att besikta våra två bilar idag. Inga tråkigheter där heller.
Och så den årligen återkommande interna debatten om den förlängda reseförsäkringen för +45 dagar utöver hemförsäkringens 45 dagars reseförsäkring. Den kostar för två 70-plussare, 5012 kr. för 45 extra dagar, 111 SEK / dag !!! Cheeses! Innan 70 fick vi den för halva priset. De skall nödvändigtvis klämma ur oss så många slantar de kan innan vi blåser ut sista andan. En onödig kostnad, tycker jag. Stina vill dock flygas hem med Mira i fall det skulle hända henne något. Så SEK 2506 är oundvikliga men jag kan mycket väl tänka mig ligga kvar på grekiskt sjukhus, bli begravd i Grekland eller kremeras där och skickas hem i en vacker grekisk urna.
Sedan 2008 har kremering legaliserats i Grekland. Tidigare var den mäktiga grekortodoxa kyrkan emot kremation, alltså fanns det inget krematorium. Greklands högsta domstol godkände regeringens lagförslag 2008, att legalisera kremation vilket möjliggjorde att krematorier fick byggas. HD gick därmed emot den grekortodoxa kyrkan. Och sedan förra året finns den, ÈN enda!
Å andra sidan har jag förra veckan sparat in minst 5000 kr. genom att själv byta bromsar, däck och serva husbilen! Hur många 72 åringar gör det på en 3,5 tonnare? Å tredje sidan gick det så jävla långsamt att det kanske är dags för kremering ändå? Å fjärde sidan kostar det enligt uppgift 600 € för att bli förvarat i en urna och då är inte urnan betald ännu och de är inte billiga i gamla Grekland.
Orust, 26 febr. 2020
Vi är försenade! Det är, nästan, inberäknat men inget jag skryter med att berätta i förväg! Mira är så vild att hon jämnt slår upp sin delvis amputerade sporre, nya infektioner, nya veterinärbesök, ännu en (annan) antibiotikakur (Bactrim). Suck!
Men det är inte bara det! Den värdelösa Swedbank sitter och håller på försäkringspremien i hela fem dagar! Jag överförde den från SEB i måndags förra veckan! Trygg-Hansa är inte heller kända för hög fart! Men idag har jag talat dem tillrätta! Så nu kommer gröna kortet kanske denna vecka och då vågar jag beställa färjebiljetten på måndag, och då har StenaLine antagligen höjt priset, och då får vi väl köra över Bron. Cheeses!!! Världen är ur led!!! Vi har inget flyt!!! Så är det varje gång vi skall åka långt. Fattas bara att Coronaviruset blir orsak till in-/utreseförbud någonstans.
”Är ni inte oroliga för coronaviruset?” Var det någon som frågade häromdagen. ”Du är friskare än de flesta 72-åringar”, sade min läkare i december. Ca. 2%? av de coronasmittade dör, de flesta är mycket gamla, fysiskt försvagade eller har underliggande sjukdomsbild. Vi fick vaccination mot årets influensa, har skydd mot tetanus och hepatit. Skulle coronavirus göra slut på mitt liv är det antagligen dags ändå! Bless You!
”Ni är modiga att resa så långt och länge!” var det någon annan som tyckte. Vid denna åldern har jag inte vett på att vara rädd längre, det underlättar faktiskt, om man nu nödvändigtvis vill vara modig! Men vi är mycket rutinerade, resvana, kloka, alltid på vår vakt och försöker undvika onödiga risker. Det dåliga närminnet är antagligen vår största fiende och synen kommer som god tvåa. Ändå, denna resa blir nog inte den sista!
Torsdag, 5 mars, 12.00 tar vi bort klossarna och börjar rulla.
”May The Force Be With Us !”
Kl. 06.00, fredag 6 mrs vaknade vi vid StenaLine Terminal i Halmstad. Efter frukost och promenad med Mira skulle vi starta husbilen kl. 07.00 för att köra ombord på färjan. Efter många försök går den igång. Stänger av igen och upprepar proceduren, samma skit! Kl. 08.15 startar den igen men då har färjan gått och vi kör hem. 3 timmar senare äter vi lunch hemma vid köksbordet. Enda verkstaden som på kort varsel kan hjälpa oss är den gamla gubben på Fröjdendals Bilverkstad på Morlanda, han som bytte våra däck och servade bilen.
Han plockar ut startmotorn på lördag och på eftermiddagen sitter den åter monterat. Husbilen startar normalt igen. Det vi har förlorat på färjebiljetten och bränsle har jag tre gånger om tjänat in på att göra jobbet själv.
Nu får vi lite ändrade planer!: Öresundsbron + StoreBaeltbron nästa! Vilken dag som helst! Jag har slutat planera, helt meningslöst! Vi kör på gammal rutin, har rätt mycket av den varan. Vi har drycker, torrfoder och konserver för två veckor, behöver inte träffa någon annan än dieselpumpkassören och passkontrollanten.
Men . . . . . . vi har fått tid att tänka efter, . . . . . . . . undersöker förutsättningar att resa över gränserna och får reda på att Österrike kan komma att stänga sina gränser när som helst, Grekland står och tvekar och även Albanien funderar hur de kan hålla ”Covid19” utanför landet. Vi kommer sannolikt fram men frågan är, om vi kan komma tillbaka när vi själva vill?
Orust, 10 mars 2020
Med facit i hand är det lätt att vara efterklok, vi gjorde rätt! Det blev ingen resa till Grekland! Våra vänner från Beuningen hann genom italienska gränsen innan de stängde och med siste färjan från Ancona kom de till Igoumenitsa i Grekland. Idag 5 veckor senare sitter dom där ännu! Inte så att dom våndas, de får stå på Camping Deprano för 10€/dag nära stranden, men de får inte förflytta husbilen och de börjar undra när de får komma hem igen, för det vill dom. Vi vet inte om vi hade klarat det men är glada att få undvara den erfarenheten.
Om framtiden vet vi intet!
Det är svårt att planera för husbilsresor!
Under 8 veckor i avskildhet hinner man dock drömma sig bort till Sicilien, Sardinien, Thassos, Kythira, Kreta eller varför inte Portugal?
Konkret är det omöjligt att planera ens en längre vår/sommar-resa inom Sverige, till Öland eller Friesland!
September till november borde det kunna bli någon av drömmarna ovan, om vi då är immuna eller om det finns vaccin???
Många om!