Kaliméra Εlláda

Goddag Grekland!

     Hos den grekiska gränspolisen och tullen måste man ofta lämna bilen och gå fram till ett glasat rum med öppna glasfönster. Idag tas handlingarna emot av två trevliga tjänstemän. Denna kväll strax före mörkret var det ovanligt lugnt, bara vi på ingång. ”Kalispéra!” ropade jag högt. ”Kalispéra!” svarade båda. Jag lämnade alla handlingar till den yngre grekiska polisen som gav våra pass till en annan polisman i tjusig fransk uniform, han var från Frontex och höll våra pass mot ljuset och tittade genom det lilla fönstret i våra pass. ”Do you see our lucky stars?” undrade jag leende. Han skrattade brett. ”Brand new, fine passports! Though they are different?” – Jag var snabb: ”The one with the stars is mine, Dutch, the other one is not as good, Swedish it’s my wife’s. Alla skrattade. Jag fick handlingarna tillbaka, sedan kom en skäggig grekisk tullare som frågade om vi var på ”holiday” och hur länge vi skulle stanna i Grekland. ”The rest of our remaining live is a holiday, and this time we stay at least 2 month, we love Greece and the Greek people!” Han flinade ”Yes very nice but there’s something I know about the Greek people, that you don’t know!” – What’s that?” undrade jag försiktigt. – ”There’s something wrong in the head!” Han pekade med fingret på huvudet. ”Look around, look at our economics!” Snacket kom igång. Vi hade riktigt roligt där vid gränsstationen, en helt annan stämning än vid de tidigare gränserna. Det kändes härligt att vara i Grekland igen och vi somnade lyckligt på parkeringsplatsen i Ioannina, nedanför den kraftigaste belysningsstolpen.

     Nästa dag, vaknade vi vid åtta av romernas prat. Det fanns flera romer omkring oss som övernattade i bilar, vi hade redan sett dem igår men de besvärade oss inte annat än att de pratade högt och mycket. Vi behövde ändå en väckarklocka, för vi hade bestämd oss att köra den långe jobbiga vägen ner till Messolonghi. Det var det vi trodde, ja! Den nya fina motorvägen är nästan helt färdig, några kortare bitar saknas ännu vilket medförde att det var helt gratis för oss, denna gången. Nästan 200 Km på mindre än fyra timmar inkl. lunchrast och fotopauser. Tidigare år kunde det ta oss en hel dag på mycket dåliga vägar. Dagens körning var rena nöjet. Antagligen blir vägen helt färdig till nästa vår, då vi kan åka från Ioannina till Patras på högklassig motorväg på mindre än fyra timmar. Och om Albanerna kan bli färdiga med sin del och anslutningen SH1 till SH4, kring Fier, så kan vi köra Shkodër – Ioannina – Patras på en dag.

     Men nu var det söndag den 19 mars, allt var stängt, vi ville stanna i Messolonghi för att köpa ett Prepaid Internet Sim-card hos Cosmote, på måndag morgon. Vädret var fortfarande fantastikt så vi åkte ut till stranden vid Tourlida för övernattning där.

      Dagen efter åkte vi in till stan, hittade lätt till Cosmote och fick betala €35 för 5 GigaByte, 4G i 30 dagar. Det var dyrt, dubbelt så dyrt som Wind (3G) och Vodafone men nu har vi internet även på ödsliga stränder där vi med Wind inte har en chans. Wind har ofta fungerat bra också men bara i städer eller tättbebyggda områden, på stranden går det ner till 2G eller inget alls, så det fick kosta lite extra. Efter lunch körde vi över Rio-Antiriobron för €13,30.

På stranden vid Kastro-Kyllini hittade vi vår plats i solen, tillsammans med två andra husbilar från Tyskland. Vi har bara några få mil till Camping Aginara där vi dagen efter drar in för att göra treveckorstvätten. Men först bättrar vi på färgen och dricker öl vid stranden.

     Angelika ser på långt håll vem som kommer och hon är glad att se oss igen, på fyra år har vi nu varit där både på ner- och uppvägen, ca. 8 gånger. Vi trivs där men stannade bara två nätter. 3 tvättmaskiner och god torka gjorde det vi kom för.

     Framför oss hade vi en annan lång dagsresa (trodde vi igen). Från Aginara i Glifa till Bozas, Asopos. Från nordvästsidan av Peloponnesos till västsidan av Pelle på Näsets pekfinger. Tidigare kunde även den resan ta en hel dag. Även här har byggts flera nya vägar, motorvägen A71 har blivit färdigt och flera anslutningsvägar har blivit nyasfalterade. Kostnaden i motorvägsavgift blev €3,10 + €7,20, väl värd sitt pris igen.

     Vi åkte alltså från Glifa – Gastrouni – Pyrgos (handlade på Lidl) – Eleya (åt lunch) – Kalo Nero E55 – rel. ny motorväg A7 och helt nya A71 till Sparti – förbi Sparti går en delvis helt ny väg 86 söderut till Skala – Moloai – Asapos till vår favoritplats Bozas.

     På Bozas är det svensk sommarväder, 20 gr C. i skuggan, mycket grönt, många blommor, dofter av örter. En lätt sjöbris gör det uthärdligt att sitta i solen under Tamarisken och njuta av en Amstel. Synd att restaurangen inte har öppnat ännu.

     För ett år sedan vid samma tid, var det en liten sjuk, utmattad, utmärglad och uttorkad hundvalp som tog en lott hos oss och vann högsta vinsten, vi lyckades rädda stackarn till livet och gav honom en framtid hos en familj som bor i byn inte långt härifrån. Vi hoppas få återse ”Bozakos” här på Bozas denna helgen.

     Lördagen var den soligaste hittills, 20 C. i skuggan, 30 i solen men bara 18 i havet. Vi blir lättbrända innan vi sätter oss i skuggan under markisen.  Söndagen var lagom varm med lätt molnighet och på eftermiddagen kom Bozakos med familj och hälsade på oss. Ettåringen hade vuxit till en mycket livlig frisk unghund som inte alls ville känna igen oss och bara var intresserat av att springa runt och leka. Vi fick två stora påsar med appelsiner och citroner av Adriana, George och Milena.

På måndag var det dags att proviantera igen och fylla på LPG-gas. Därefter körde vi till Plitra, endast 2 Km söderom Mpozas (uttalas Bozas) men vi körde via Asopos och då blev det 10 Km. Här stod vi under Platanerna på en stor parkering vid hamnen och stranden. 36.6881,22.8389

I skuggan under Platanerna i Plitra
Plitra en idyll med mycket plats

En vacker plats med många parkeringsmöjligheter runtomkring, i denna trevliga by med sina vackra stränder. Många vattentappställen fanns vid fiskehamnen. Vi är lite förvånade över att vi inte hittade hit tidigare år. Efter lunch följde vi hela kustvägen till Elafonisos och fann flera fina husbilsplatser.

Grönt med många blommar, Grekland på våren

 Egentligen var det tänkt at vi skulle köra den ombyggda nya vägen mellan Monemvasia och Neapolis som nu verkar vara färdig. Det får bli en annnan gång, den gamla vägen har vi kört flera gånger, en mycket naturskön väg. Kustvägen mellan Bozas och Elafonisos blev istället en ny och positiv upptäckt för oss.

Porfyrousa, ett tryggt och välhållet fartyg

Väl i Neapolis körde vi direkt till Vatika Bay och köpte biljetter till nästa dag kl.12.30 till Kythira.  Även den biljetten hade blivit dyrare och vi fick betala €102. Mycket dyrt för 1½ timmes färjeresa. Vi parkerade för natten bredvid basketplanen framför skolan, då fick vi en väckarklocka igen. Sedan gick vi på stan och åt läckra Pitas. På natten kom det först lite regn och sedan kraftig vind som ökade till en styv kuling, även på morgonen höll den i sig.

Ensamma står vi på kajen vid färjan

Kl.11.30 stod vi på kajen framför färjan  Porfyrousa. Inga husbilar, inga lastbilar, två skåpbilar och två personbilar. Mindre än 15 passagerare och en besättning på 8 man. En nästan tom färja hade i den hårda vinden svårt att lätta sina ankare och kasta loss alla förtöjningar men Grekerna är skickliga sjömän.

Vi kastar loss från mysiga Neapolis
Här fanns inte plats för en höna till, på förra årets resa innan Påsk
Även loungen är helt tomt på folk
Förra året stod här proppfullt med bilar, helgen innan Påsk

Första delen av färden gick i lä, tätt intill land sedan gick den korta färden tvärs över sundet på en slör till undanvind, utan svårighet och 13.45 seglar hon in i den trygga hamnen Dhiakófti. Här står vi i lä av berget även för natten. Vinden blev nordlig på natten och ökade igen, vi skakades vakna alldeles för tidigt, ingen trevlig väckarklocka, pratiga romer och tidiga skolbarn är mycket bättre. Vi körde till byn Livadi på ön, till rederiekontoret för Lane Line. Samma kvinna som förra året, Ioanna, var betydligt lugnare nu än då. Kan också bero på att vår framtoning förra året inte var den bästa då vi såg ut som orosmoln för att beklaga oss över den uteblivna färjan till Kissamos. Idag däremot, var vi som två lysande solar. Vi fick en bekräftelse av tider, priser och bokning. Sedan går vi till bageriet och kör husbilen till ”vår plats” i  Kapsalis hamn.

Kapsali hamn, i lä för alla vindar
Kapsali hamn med toalettbyggnad
Kapsalis öde hamn, vilket lugn! Ja vi hittade den enda öppna tavernan i denna sommarmetropol!

Vinden är fortfarande frisk, temperaturen bara 14 gr, molnigt och restaurang Lemoni har inte öppnat ännu. Skit också! Men vi skall väl hitta en annan restaurang att fira Stina’s födelsedag och vi är ju tillbaka på vår älskvärda husbilsplats. Wind 4G Internet med 30Mbit/s. Vi saknar ingenting. I morgon skiner solen igen!

Kapsali, onsdag 29 mars 2017   JvH

5 reaktioner till “Kaliméra Εlláda”

  1. Nu är även vi med på er resa,kommer att anteckna och spara för att i framtiden följa era hjulspår.
    Mycket vackra vyer det är så att man vill starta med en gång. Men vi väntar på vår nya bil.
    Lycka till med allt ni företar er önskar Dagmar & Harald

  2. Kul att alla bitar verkar falla på plats den här resan! Försökte hitta ”Bozas” dels på min noggranna men lite gamla GR-karta och naturligtvis på GoogleMaps men tji. Visst – Mólai och Assopós finns där men… Genom att googla på Mpoza istället så blev det träff, en liten fin vik med restauration strax norr om halvön Karavostási och byn Plitra. Är det inte lite ödsligt därute – hur funkar det leverans av färskt morgonbröd och kall Retsina till egenfångade tsiporan?
    Själva har vi ”fått” nytt tak på huset under veckan och här är ljuvlig vår minsann (så länge det varar).
    Många hälsningar från LisBooMax
    PS. När lyfter ni mot Kreta – blir det färja från Githio eller Pireaus?

      1. Vilken fin hund! Roligt att han verkar fått ett härligt liv hemmavid. Och tack för de fina bilderna från resan.
        /Boo

      2. LA8PV Mork calling Orson. Välkommen till Greekland . Jag kommer att noggrant följa era spår och samla dom för en senare framtid. Louise hälsar och lycka till på färden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *